Lustnoveller - sexnoveller för alla smaker

Sexnoveller för alla smaker

tågnovellen

Dag ut och dag in åkte hon samma tåg, samma tid. Det var så att pendla till jobbet, det hörde till, men det gjorde inte att det var roligare. Snarare tvärtom, det var det tråkigaste under hela hennes dag.
Tåget saktade in för ännu en station, och hon satt och tänkte när tåget stannade till.
Kollade bort mot dörrarna.
'Om bara något annorlu...'
Mitt i tanken stannade hon upp, det bara blev tomt i huvudet på henne, eftersom en man klev på tåget, inget speciellt med honom egentligen, rätt alldaglig, inte något vidare stor heller, hon var nog längre i alla fall, men hans blick, han klev på, och fick ögonkontakt med henne direkt, och det var en intensiv blick. Alla tankar försvann ur huvudet på henne, för hans blick var som att den borrade sig rakt igenom, rätt in i hennes sinne.
Ändå var den inte ilsken, vild, agressiv, den var bara...intensiv.

Hon kunde inte släppa blicken, även om det var 'akward', och när hon dessutom såg att han kom bort mot henne fick hon snudd på panik, 'vad fan nu då? Bara han inte tror något! Han tänker väl inte sätta sig här?!'
Alla säten vid henne var tomma, ett som var brevid henne, och de två mitt emot. För att inte tala om att resten av tåget var så gott som tomt.
När det var klart att han kom åt hennes håll, så blev det för besvärligt att hålla kvar blicken, så hon vred huvudet åt sidan, tittade ut genom fönstret. Kanske skulle det få honom, om inte annat, att välja en annan plats. Hon ville verkligen inte ha någon knäppskalle som satte sig med henne.

Han satte sig mitt emot henne. Givetvis.

det kändes inte som att hon hade något annat alternativ än att fortsätta titta ut genom fönstret, allt hade blivit rätt besvärligt nu kände hon, om hon inte hade fastnat med blicken på honom hade hon kanske fått fortsätta sitta i fred, varför hade hon fortsatt titta? Och vad gjorde han? Satt han och tittade på henne? Hon uppfattade det nästan som så i ögonvrån, att han satt där, mitt emot henne, när tåget började röra på sig, och tittade rakt på henne. Nej, han stirrade snarare.
Inte vek han av med blicken heller. Å andra sidan, han kanske hade blicken åt ett annat håll? Det var svårt att avgöra. Hon sneglade en smula bara,en annan sits, det kändes verkligen som han trängde sig på, trots att han bara satt där. Men hon kände sig trängd, instängd nästan, kunde inte göra något annat än att titta ut genom fönstret. Skulle hon flytta sig? Det skulle kännas fånigt, som att hon verkligen brydde sig om honom, vilket hon givetvis inte gjorde, men han kunde ju tro det ändå. Men att sitta kvar så här...? Nej, hon gjorde nog bäst i att flytta sig ändå. Hon skulle flacka lite med blicken, som att hon letade efter något, som att hon hittade något, och då skulle hon...

-'Jag förstår om det känns som att jag tränger mig på, och det beklagar jag, men tåget är så gott som tomt, och du är mycket vacker att titta på, den här resan är dessutom så sanslöst tråkig, varje dag, men du bryter verkligen mönstret, därför kunde jag inte låta bli att sätta mig här, även om jag kände att det skulle vara lite ovanligt.'
-'Ursäkta..?!'Hon vred huvudet mot honom, hon blev totalt överraskad av att han plötsligt börjat prata, under ett par sekunder var hon till och med osäker på om hon pratade med henne.
-'Tåget är alltid så gott som tomt, jag har åkt det i tre år, och det finns aldrig något annat att ägna sig åt än att sitta och fundera på trivialiteter'
-'Ok...?' Hon visste inte vad hon skulle säga, hon kände sig nästan helt försvarslös, vad ville han?
-'Jag ber om ursakt om jag är rakt på, men när jag såg dig, så slog det mig att jag kunde sitta i mitt hörn och fundera på trivialiteter,eller så kunde jag ta en chans, sätta mig hos dig och tänka på trivialiteter, men ändå ha något vackert att se på. Men om det är besvärligt, så är det inga problem, då kan jag sätta mig någon annanstans, om du vill?'
Han lade lite extra betoning på 'om du vill', knappt märkbar, och hon blev också helt tagen på sängen av den oväntade komplimangen, den fick det att pirra till i henne, nästan som det gick en stöt inombords.
-'Det är ok', svarade hon, och kände hur hon samtidigt log, ett sådant där fånleende verkligen, och det och hennes svar gav henne nästan panik på nytt. 'Det är ok', var det det bästa hon kunde svara på det? 'Det är ok'?!
-'Så det gör dig inget då?', frågade han.
-'Nej, det är känns ändå som att jag får dig att känna dig besvärad. Brukar du åka det här tåget dagligen, eller är du bara på väg någonstans ikväll?'
-'Jag brukar åka det här tåget hem från jobbet', svarade hon, och kände sig lättad av att det blev lite småprat.
-'Jag vet inte hur det är för dig, men jag tycker ofast det är en rätt trist resa'
Hon svarade honom att hon höll med, och kände att han var rätt trevlig, faktiskt. Pulsen började lägga sig, hon började känna att hon fick kontroll på situationen igen. Hon hade lyft huvudet igen, och det som först hade känts väldigt ovanligt och obekvämt, såg nu ut att utveckla sig till en alldaglig konversation.
-'Får jag fråga, om du bortser från att det kanske kändes lite ovanligt med någon som valde att se på dig på det sätt jag gjorde, tycker du om att jag ser på dig?'
Hon blev medveten om att hon slutat tänka på att han hela tiden tittat på henne, och nu fanns den där blicken där igen, den som hon fastnat på när han klev på tåget. Hon var på väg att säga något, hon kände pulsen stiga en smula igen, men höll tillbaka, tänkte efter.
-'Jag kan vända på frågan istället' fortsatte han. 'Föredrar du om jag betraktar dig eller om jag låter bli att göra det?'
Det hon spontant höll på att svara var 'du kan titta om du vill', men hon omformulerade sig lite.
-'Du får gärna titta om du vill'. Hon lade en liten extra, knappt märkbar betoning på 'vill'. Hon hade suttit med beneni kors, hon kände att hon repade mod, och nu lutade hon sig lite tillbaka och lade armarna i kors över brostet.
-'Utmärkt! Vi kan ju antingen sitta här på tåget och uggla som vanligt, eller så kan vi göra vad vi kan för att resan ska vara lite intressantare i alla fall'. Det lät på hans 'utmärkt' som att han verkligen var nöjd. Hon upplevde i vilket fall att hon var lite nöjd med situationen, han hade en bra poäng, resan var tråkig i vanliga fall, det här var lite annorlunda, bröt tristessen en smula.
-'Har du läst något om kroppsspråk?', frågade han.
Även denna mening kom lite oväntat, men nu var hon lite mer med i situationen.
-'Nej, inte direkt, litegrann. Men jag har alltid tyckt att det är intressant+cfJa, det stämmer bra'
-'Jag kan se det på dig, du har det kroppsspråket nu'
-'Jasså?' Hon började bli lite nyfiken. 'Hur ser du det?'
-'Först att du lutar dig tillbaka, det ger dig lite distans, ger din personliga sfär lite mer utrymme. Sedan har du benen och armarna i kors, vilket gör att du skyddar dig själv, så du borde känna dig mer trygg bakom det', förklarade han. Det fanns ett fascinerande sätt att betona ord i hans sätt att tala, som gjorde att honville lyssna klart på hans meningar.
-'Det har jag aldrig tänkt på. Är det så?' svarade hon förvånat. Hon satt ändå med armar och ben som hon gjorde att att det var bekvämt att sitta så, det kändes inte som att det hade med 'personlig sfär' att göra.
-'Det är enkelt för dig att prova om det stämmer.'
Det kändes som han lämnade en halvfärdig mening. Skulle han inte fortsätta, berätta hur man kunde prova om det stämde? Men han sade inget mer.
Hon väntade några sekunder.
-'Hur då?', frågade hon sedan.
-'Det är ganska enkelt, faktiskt. Börja med att räta dig upp lite mer'.
Det var inte som att hon låg ner i sätet, hon satt lite tillbakalutad bara, men hon sträckte lite på sig, så hon satt mer rakryggad.
-'sedan räcker det med om du istället för att ha armarna korsade, bara har händerna knäppta i ditt knä'.
-'ok' svarade hon, slappnade av i armarna, lät dem sjunka och knäppte händerna i knät. Hon kände sigfortfarande bekväm.
-'Eller ännu bättre, eftersom du har armstöd, så kan du lägga armarna på dem'
Hon gjorde som han sade, och började le lite smått, hon kände sig än lugnare än tidigare. Hon blev nästan lite besviken, hon hade verkligen hoppats att det här skulle vara lite intressant.
-'Bra', fortsatte han. 'Det enda du behöver göra nu är att sitta med benen rakt, istället för att låta högerbenet korsa vänsterbenet, sitter du med dem rakt istället.'
-'Jaha', sade hon, och flyttade ner högerbenet, och innan foten tog i golvet, så kände hon det.
Hon kände sig naken, exponerad, trots att hon hade jeans och en långkappa. Instinktivt började hon lägga en arm över magen, röra den andra upp mot ansiktet bara, bara för att känna lite. I'll be nice?'
Han hade nästan en bedjande blick när han sade det, eller som en präst, någon som förstod, någon som skyddade.
Hon log. Hon kände hur hon rodnade. Igen.
-'Ja, jo, i och för sig...'. Hennes armar hade inte fullföljt rörelserna, och benen korsade hon bara över smalbenen. Resan tillbaka var rätt kort. Hon satte tillbaka armarna på armstöden, och satte ner benen igen.
Hon kände pulsen, hur den ökade, och hur hennes andning blev lite tyngre. Om det bara varit något litet bord mellan dem.
Han såg henne i ögonen, den där intensiva blicken fanns där, återigen, och han hade handen kvar i den där stoppgesten. Och jo, hon var exponerad där hon satt, det kändes tydligt.
Han log ett litet, svagt leende, som ändå kändes varmt.
-'Bra' sade han, och sänkte handen. Hon tolkade det som att hon kunde sätta sig som hon ville igen, men hon nöjde sig med att korsa benen och ha händerna i knät.
-'Spännande?', frågade han.
Hon förundrades över hur han kunde veta det, och hon visste inte riktigt hur hon skulle svara för att inte lämna ut sig för mycket.
-'Jo, det var lite intressant' blev hennes svar.
-'Kände du av adrenalinet?'
-'Litegrann.' Egentligen var det mer än litegrann, pulsen hade slagit rätt bra, men hon ville inte erkänna för mycket för honom.
-'Tycker du om att känna adrenalinet sätta till?'
Hon kunde inte låta bli att le lite nu.
-'Jo, det är väl alltid trevligt.'
-'Bra.'
Hans enkla, korta svar gjorde att hon kände ett lugn sänka sig lite över henne. Han var rätt intressant, den här killen.
-'Vill du utmana det en smula till? Känna efter lite mer?'
Just nu, när pulsen lagt sig, så kände hon hur bra hon mådde av den lilla upplevelsen.
-'Ja, det är inga problem' svarade hon, och kom på sig själv med att tänka att hon fick det att låta som att hon gjorde det för honom. Hon satte sig tillrätta igen, med armarna på armstöden och benen okorsade, men det kändes inte på samma sätt nu.
Han fick ett smått snett leende, höjde lite på ena ögonbrynet, som att han förberedde sig för något, hade han förväntat sig att undå vad du hade att vänta dig, så jag antar att upplevelsen inte blev samma?' frågade han.
Hon nickade lite snett, och skulle svara honom, men han fortsatte: 'det var därför jag fick närma mig lite, för att ge det en extra egg på det sättet,men ändå, hur mycket du vill uppleva faller tillbaka på dig'.
hon blev lite förvånad, visste inte riktigt vad han menade.
-'Hur då, menar du?' blev hennes svar.
-'Även det är enkelt, det enda du behöver göra är att lyssna. Du sitter rätt nu, jag sitter lite närmre, och det enda du behöver göra för att få lite extra udd i det, är att dra knäna lite lite utåt.'
Hon blev helt kall inombords, ögonen spärrades nog upp lite också. Hon visste inte vad hon skulle säga, hon ville säga något, men han hann före:
-'Det kanske inte känns så, men du har ändå kläder på dig, så vad kommer egentligen synas? Det behöver knappt vara märkbart heller, bara ATT du gör det, knappt att det syns, men bara att du känner att knäna VILL röra sig utåt, vill röra sig ifrån varandra. Mer än så är det inte.'
Det var nästan som att hon kände det, som ett litet tryck, på insidan eller runt knäna, som ville röra dem utåt, ifrån varandra.
Som ville dra benen...isär.
-'Så, det är upp till dig hur mycket du vill uppleva', avrundade han.
Det tog lång tid innan hon glömde den här kvällen, på väg hem från jobbet, där hon satt på tåget, mitt emot en man hon aldrig träffat innan, som hon inte ens visste namnet på, med honom aningen framlutad, och faktiskt valde att sära på benen, av inget annat skäl än att hon ville lämna ut sig.

Tiden gick fort. Mycket hade nog att göra med pulsen hon upplevde. För första gången på länge, länge kände hon sig levande. Hon hade inte upplevt något som var i närheten av det här i upphetsning egentligen sedan hon förlorade oskulden, och det hade inte varit någon direkt lysande erfarenhet heller. Hon kände hur tåget började sakta in en aning.
-'Jag ska avhär', sade han.
Hon ville inte att han skulle gå av, hon ville fortsätta leken, hon hade fått smak på något hon ville ha mer av.
-'Om du vill kan du gå av tillsammans med mig, men vad vet jag, du kanske också ska av här ändå?', fore vara något med att hon gick av här, men samtidigt, gick hon av här var det för at...
Hon blev avbruten i sina tankar av honom.
-'Det är inget speciellt med om du går av här egentligen, men det blir ju lite spännande, du gör något du inte brukar, du bryter ett mönster. Det som krävs dock är att du tar ett beslut, ganska snart, om du ska sitta kvar, eller kasta dig ut i något okänt'.
-'Jag kan följa med' hörde hon sig själv säga, nästan som i trance, det var nästan så honhade svårt att se, och hon valde att följa med för att hon ville följa med honom hem.

Så de klev av, på en station hon faktiskt aldrig gått av vid innan, ingen av dem sade något, hon gick bara med honom, och tankarna i hennes huvud var ettenda virrvarr. Hon visste ingenting, hon visste knappt vad hon kände, knappt ens vad hon ville, men det var annat som styrde nu.
De kom fram till en portuppgång, hon följde med in, han bodde på första våningen. Han tände inte ens belysningen i trappuppgången, han bara gick rakt fram till dörren, låste upp, höll upp den, och hon klev in, utan ett ord, bara ställde sig i hallen. Han kom in efter henne, ställde sig bakom, stängde dörren, låste, och tände ingen lampa här heller. Hon stod i mörkret, och kände hans närvaro nästan.
Och så kände hon den. Han ställde sig precis intill henne, tätt, tätt intill. Han vred henne försiktigt åt vänster, gick framåt och tryckte henne framför sig. Det tog stopp mot en vägg, och han tryckte sig mot henne.
-'Du gjorde dig redo på tåget tror jag, låt oss känna efter om du är redo' sade han lågt.
Hon förstod inte riktigt, pulsen bankade i huvudet på henne, hon visste inte vad han menade, men så kände hon hans knä mellan sina ben. Hon särade på dem.
Och kände hans hand som lade sig mellan benen på henne, rakt över fittan, även om det var utanpå byxorna.
-'Jag känner att du är varm, vilket betyder att du är våt', hörde hon honom säga. Hans röst var så lugn, så det var nästan skrämmande. Själv slog hennes hjärta så hårt så hon trodde hon skulle få en hjärtattack, och nog var hon våt, att han lade handen där han lade den gjorde det inte bättre heller, det bokstavligt talat rann till. Hon kände sig lättad på det sättet att det varför du följde med, så det är lika bra att du gör dig redo, gör det du ska, så du kan få det du vill, så du kan ge mig det du vill ge mig'.

Vid det här laget var hon nästan i chocktillstånd, tankar fanns inte längre, det var helt blankt, hon var bara så jävla kåt så hon inte visste vad hon skulle ta sig till, men hon ville att han skulle ta honom, hur som helst, hon strundade i vilket, bara hon fick honom i sig. Han tog ett litet steg bakåt, men höll kvar trycket på övre delen av hennes rygg, men hon kom fri lite med underlivet. Hon började fumla med knapparna på sina jeans, händer och fingrar saknade koordination, det var trångt, hon kom ändå inte åt riktigt, hon kände nästan en känsla av desperation komma över henne, på något sätt upplevde hon det nästan som att tårarna var nära, hon fumlade och slet vidare, hon ville bara ha upp byxorna, göra honom till lags.
-'Öka' hörde hon honom väsa, nästan med en hotfull ton, och hon tog nu bara tag i byxlinningen och slet upp knäpparna.
Hans hand kom innanför linningen bakifrån, greppade ett tag om både byxorna och hennes fina spetstrosor, ryckte dem neråt, hårt, brutalt, de kom en bit bara, han tog ett nytt grepp, på sidan, drog ner mer, ett grepp på andra sidan, drog ner ytterligare mer, utan att släppa på trycket över ryggen. Hon stod så med byxor och trosor halvvägs nerför låren, med rumpan bar.
-'Du förstår att du måste knäppa upp åt mig också' förklarade han vidare. Hon gjorde en ansats att vända sig om, men det gick inte, han höll kvar henne, stenhårt, på plats, och hon blev återigen rådvill. Han ställde sig lite närmre igen, hon trycktes upp mot väggen, kunde känna hans kuk genom hans byxor, och armarna hennes trycktes ut åt sidorna.
Och rörde dem bakåt, det tog stopp lite på grund av lederna, hon pressade vidare, det var smärtsamt, men hon lyckades få fatt på hans byxor, knappen, kände dragkedjan. Hon höll fast i byxorna med ena handen, lyckades få upp dragkedjan med den andra, och kände hans fria hand som knäppte upp knappen. Han var verkligen hård, och hon längtade.

Hans knä tryckte sig in mellan hennes ben igen, hon särade mer, så mycket hon kunde, det kändes som hon skulle tappa balansen, och hon kände hur han letade sig in md och rum, hela hon gungade upp och ner av hans stötar. Han stannade av, han drog sig ur, hon vaknade upp ur något som varit som en dröm, och kände ett sting av besvikelse.
-'Sära på skinkorna, ditt luder' hörde hon honom säga, och fast hon aldrig haft analsex innan, så fanns det inte på kartan att inte göra som han sade. Hon ville ha honom i rumpan dessutom, hon ville att han skulle behandla henne som det stycke hon var, hon, som hon upplevt när allt började, brydde sig inte om hur, så länge han på något sätt knullade henne. Hon satte händerna på skinkorna och drog isär, hon drog verkligen isär så mycket hon kunde, och hon hörde sig själv säga 'kom'.
Hon visste inte om det var för att hon var spänd, om det skulle kännas så, eller om han var grov, men det spände så mycket så hon nästan trodde hon skulle spricka. Han gled ändå in i rumpan på henne utan problem, hennes fittsafter smörjde rätt bra som det kändes, men hon upplevde ändå att ringmuskeln sträcktes till sitt yttersta. Så hon gled ner över hans kuk så mycket hon kunde, hon ville verkligen ha hela honom, hon ville ha det allt. Det knöt sig i magen på henne, det var nästan så att hon inte kunde andas, och nu tog han i, ordentligt, släppte trycket om hennes rygg, tog tag i hennes höfter, och verkligen råknullade henne.
Hon kände sig som en hora där hon stod, med byxor och trosor nedhasade halvvägs, med en okänd man som knullade henne i arslet, utan att hon gjorde något för att sätta sig emot. De tankarna gjorde att fittsafterna formligen rann ur henne, hon kände hur det rann nerför låren. Hon trodde ärligt att hon höll på att smälla av, hon kunde inte hålla igen, hon stönade högt, nästan skrek.
Samtidigt märkte hon att han hade en mycket tung andhämtning, han var på väg att komma lät det som. Hur skulle det gå? Hon hann känna att det skulle vara obehagligt att ha sperma i rumpan, ovant, hon visste inte hur hon skulle hantera det, hon hade nästan lite sperma-fobi som det var ändå, inget hon var förtjust i. Tankarna tog henne nästan ur upplevelsen, när han slutade, drog sig ur, tog tag i hennes axel, spann henne runt, och tryckte ner henne.
-'Jag har ett hål kvar att utnyttja, och det ska jag utnyttja till max' sade han till henne, och tryckte kukenrngrepp, och pressade på, så hon slappnade av, tog emot igen, sög honom, kände kuken ända ner i halsen. Hon blundade och njöt, igen, fastän hon knappt kunde sitta ner på grund av hur hennes byxor satt över hennes lår.
Men hon bara älskade att ha hans kuk i munnen.
Hans andning blev snabbare, tyngre, hon eggades av det, kände att hon gjorde det skönt för honom, vilket gladde henne, när det slog henne att han dragit sig ur, och att han nu stönade som han gjorde, för att han höll på att komma.Sperma-fobin kickade in, och hon skulle precis dra sig undan, när han bara borrade ner kuken så djupt i munnen på henne att hon nästan kvävdes. Sedan skakade han, och hon kände hur de varma strålarna sprutade över hela hennes gom, ner i halsen, och mycket var det, hon hostade till, gnydde, men han höll kvar, och hon svalde, drack hans sperma, och ville ha mer. När hans skakningar upphörde, rullade hon tungan runt hans kuk i munnen, för att få i sig de sista dropparna, hon ville suga ur honom allt han hade, hon kände sig nästan ledsen för att hon hostat till, det hade varit lite som kommit utanför.

Hon vet inte riktigt hur många sekunder, eller minuter, som hon satt där på golvet, bara satt, med han ståendes, hukandes, framför henne, med hans kuk i munnen, bara satt kvar så, utan att någon sade något, utan att någon gjorde något.
Sedan rätade han på sig, hjälpte henne upp, smekte henne på kinden.
-'Hoppas du fick en sådan upplevelse som du längtade efter'.
Hon nickade bara.
Det hon tänkte var att hon aldrig längtat efter en sådan upplevelse, men det var för att hon inte kunnat föreställa sig den. Han kände hennes nickande även fast det var mörkt, eftersom han hade sin hand på hennes kind, men hon hade huvudet sänkt, hon skämdes ändå. Han smekte henne lite mer på kinden, sjönk ner framför henne, kysste henne lätt uppepå hennes fitta, och drog upp hennes trosor, drog upp hennes byxor. Hon knäppte dem, han knäppte sina.
-'Jag går med dig till tåget', sade han. 'För du ska väl hur som helst hem ikväll?'.
-'Ja, de där hemma undrar nog varför jag är sen', fick hon fram. Inte för att hon brydde sig, hon var helt tom i skallen av upplevelsen.
Men han öppnade dörren, de börjadett tag innan tåget kom, och innan hon gick på, så kramade han om henne, hon kramade tillbaka, och han sade när de stod där, 'har vi tur kanske vi träffas på tåget igen'. Hon log till svar, klev på, och satte sig ner.
Och hon visste fortfarande inte hans namn.
Inte heller såg hon honom mer, någonsin.



Ring och lyssna på erotiska noveller

Om sexnovellen

  • Författare Författare: Amplifier

  • Publicerad Publicerad: 2011-09-16

  • Kategori Kategori: Kinky

  • Källa Källa: Porrigt

  • Betyg Betyg: 2/5 (1 röster)

Vad tycker du om denna sexnovell?

*Betyg: 1 2 3 4 5

Kommentarer

Inga kommentarer än så länge. Bli först med att kommentera!

(c) 2022 Lustnoveller.se i samarbete med Lustfynd.se - sexleksaker | Annonsera i Lustnätverket

Andra sidor i lustnätverket: Lustfynd Lustbloggar Lustkontakter